Runt, det går runt, det går runt; det har varit så rätt länge; jag börjar bli van
I somras köpte jag "hemmabiosystem", alltså en dvd-spelare med fem högtalare och subwoofer. Inga speciella saker på något sätt, men det duger mer än väl åt mig.
Jag har tänkt skaffa mig en bättre (läs större) tv en dag, men än så länge duger min 10-11 år gamla 21-tummare. Jag har inte funderat så mycket på saken, men en sak är säkert -- det blir inte någon CRT-tv.
Så vad blir det då? LCD? Plasma? DLP? LCoS? Eller något annat? Ja, du... det är en djungel...
Det är till och med en snårig och vildvuxen jäkla djungel av tekniker, akronymer och reklam-slogans. Jag är generellt intresserad av ny teknik, men när det gäller de olika typerna av platt-tv så är mitt intresse svalt och mitt kunnande försvinnande nära noll.
Idag såg jag ev en slump att det finns ännu en ny teknik för platta tvapparater, nämligen SED. Detta är en teknik som fungerar lite på samma sätt som vanlig CRT-tv. Skillnad är ett SED har en elektronkanon för varje pixel, istället för en enda kanon vars elektronstråle sveper över skärmen som i fallet med CRT. Vad som däremot är gemensamt för SED och CRT är att elektronerna träffar ett lager av fosfor som lyser upp bilden.
Detta att gamla tekniker återanvänds (fast i en modifierad variant), är något som jag sett i en del andra sammanhang. Datormonitorer, exempelvis, var får många år sedan svart-vita (eller svart-gröna, eller svart-orange), detta gjorde att det var naturligt att överföra bilden digital -- antingen var pixeln svart eller vit/grön/orange. Efterhand så ökande antalet färger datorerna kunde visa och interfacet mot skärmarna anpassades för att kunna visa 4, 8, ja, t o m fantastiska 16 färger. Någonstans på vägen mot 16 mijloner färger insåg man att det inte var möjligt att överföra alla dessa digitalt, så man valde helt enkelt att övergå till överföra bildinformationen analogt.
För några år sedan kom så TFT-skärmarna, och då hade tekniken blivit tillräckligt snabb för att överföra bilden digital mellan dator och skärm. Alltså, den 20-25 år gamla tekniken att överföra bilden digital återvanns. Schysst, återvinning är en Bra Sak!
Liknande fenomen kan man se bland instrument. När syntar för många år sedan introducerades användes de dels för att skapa ny musik och nya ljud, men också för att härma "riktiga" instrument. Efterhand som synthar blev mer avancerade kunde de efterlikna andra instrument bättre och bättre.
Vad som är lite lustigt är att man när man idag köper en ny keyboard som kan imitera piano, elorgel och cello, även får en keyboard som kan härma synthar genom att simulera oscillatorer, filter, etc, etc. Det lustigaste av allt är nog ändå att det man kan imitera med keyboardarna inte är dagen syntar utan syntar från 80 talet.
Allt går liksom runt. Nya saker blir moderna, blir omoderna, blir 'inne' hos entusiasterna, blir retro, och blir återigen moderna. Eller om man så vill, tekniker uppfinns, förbättras, blir föråldrade; och så slutligen kombinerade med andra tekniker, förpackade i nytt format och säljs som nyuppfunnen. Alltsammans harmoniserat med en härlig reklamjingel, spelad på ett för tiden modernt musikinstrument.
Jag har tänkt skaffa mig en bättre (läs större) tv en dag, men än så länge duger min 10-11 år gamla 21-tummare. Jag har inte funderat så mycket på saken, men en sak är säkert -- det blir inte någon CRT-tv.
Så vad blir det då? LCD? Plasma? DLP? LCoS? Eller något annat? Ja, du... det är en djungel...
Det är till och med en snårig och vildvuxen jäkla djungel av tekniker, akronymer och reklam-slogans. Jag är generellt intresserad av ny teknik, men när det gäller de olika typerna av platt-tv så är mitt intresse svalt och mitt kunnande försvinnande nära noll.
Idag såg jag ev en slump att det finns ännu en ny teknik för platta tvapparater, nämligen SED. Detta är en teknik som fungerar lite på samma sätt som vanlig CRT-tv. Skillnad är ett SED har en elektronkanon för varje pixel, istället för en enda kanon vars elektronstråle sveper över skärmen som i fallet med CRT. Vad som däremot är gemensamt för SED och CRT är att elektronerna träffar ett lager av fosfor som lyser upp bilden.
Detta att gamla tekniker återanvänds (fast i en modifierad variant), är något som jag sett i en del andra sammanhang. Datormonitorer, exempelvis, var får många år sedan svart-vita (eller svart-gröna, eller svart-orange), detta gjorde att det var naturligt att överföra bilden digital -- antingen var pixeln svart eller vit/grön/orange. Efterhand så ökande antalet färger datorerna kunde visa och interfacet mot skärmarna anpassades för att kunna visa 4, 8, ja, t o m fantastiska 16 färger. Någonstans på vägen mot 16 mijloner färger insåg man att det inte var möjligt att överföra alla dessa digitalt, så man valde helt enkelt att övergå till överföra bildinformationen analogt.
För några år sedan kom så TFT-skärmarna, och då hade tekniken blivit tillräckligt snabb för att överföra bilden digital mellan dator och skärm. Alltså, den 20-25 år gamla tekniken att överföra bilden digital återvanns. Schysst, återvinning är en Bra Sak!
Liknande fenomen kan man se bland instrument. När syntar för många år sedan introducerades användes de dels för att skapa ny musik och nya ljud, men också för att härma "riktiga" instrument. Efterhand som synthar blev mer avancerade kunde de efterlikna andra instrument bättre och bättre.
Vad som är lite lustigt är att man när man idag köper en ny keyboard som kan imitera piano, elorgel och cello, även får en keyboard som kan härma synthar genom att simulera oscillatorer, filter, etc, etc. Det lustigaste av allt är nog ändå att det man kan imitera med keyboardarna inte är dagen syntar utan syntar från 80 talet.
Allt går liksom runt. Nya saker blir moderna, blir omoderna, blir 'inne' hos entusiasterna, blir retro, och blir återigen moderna. Eller om man så vill, tekniker uppfinns, förbättras, blir föråldrade; och så slutligen kombinerade med andra tekniker, förpackade i nytt format och säljs som nyuppfunnen. Alltsammans harmoniserat med en härlig reklamjingel, spelad på ett för tiden modernt musikinstrument.
Etiketter: Allämnt babbel, Musik, Raljera, Tankar
posted by Torgny at
onsdag, september 27, 2006
|
0 comments
