Aha-upplevelse

Mitt 128de inlägg handlar om att jag lyssnat på Headlines and Deadlines, A-ha:s Best of-skiva. Tidigare har A-ha för mig alltid varit blyga 80-talsidoler från Norge som till medryckande synthslingor sjunger som om det inte fanns någon morgondag...

Detta är sant även efter jag lyssnat på skivan.

Men jag inser att de är mer än så när jag hör Train of Thought, I Have Been Loosing You, och I Call Your Name, mfl. De vet hur man gör melodiös synthpop (eller vad man nu kallar det, jag är urusel på att kategorisera musik...), de där norrmännen.

De flesta låtar tycker jag inte låter speciellt daterade heller. Visst, det finns undantag som Touchy, men många skulle kunna vara gjorda idag. Detta säger kanske mer om dagen musik än om A-ha, dock... :) Fast, i och för sig, Early Morning låter som Roy Orbison så de låter kanske lite daterade ändå... Å andra sidan (igen), när Morten sjunger "touch me" i The Sun Always Shines On TV så får i alla fall jag U2 vibbar.

Hursomhelst, detta om detta, det blev minsann en liten kort skivrecension, det hade trodde jag aldrig att jag skriva när jag vaknade i morse.

Många, kommatecken, är, bra, för, läsaren

Jag läste lite på Ny Tekniks hemsida idag om den nya fräsig superdatorn som finns här i Linköping:

På onsdag nästa vecka, ska Vetenskapsrådets generaldirektör, Pär Omling, inviga superdatorn, Neolith, på Collegium i Linköping.

WTF!? Vilken jävla mening! Det är ju fler kommatecken än bokstäver... Hur fasen har författaren tänkt egentligen?

Jag tycker om att använda kommatecken ibland. Speciellt om jag skriver på engelska. Jag tror det var mina exjobbshandledare som fick mig att inse att kommatecken är bra (i rätt mängder). Men den citarade meningen är ju bara löjlig.