Igår klockan 22:00 gick programmet
Debatt i SVT1. Tre ämnen togs upp och ett av dessa var den utbredda piratkopieringen av spel, musik och film på internet.
Vad jag först slogs av var att de inte fanns någon representant från dator- och tvspelsindustrin, men detta återkommer jag till senare. Andra gången en tanke slog mig var omkring klockan tjugo i elva då Jens Nylander, grundaren av
Jens of Sweden, kom till tals första gången. Han tog inte ett andetag utan att nämna namnet Henrik Pontén, jurist på Antipiratbyrån, och hur hans metoder närmast var sprugna ur satans privata tankesmedja.
Jag är inte fullt insatt i Antipiratbyråns metoder, men infiltration av piratgrupper och stämning av minderåriga är några metoder enligt Pontén själv. Infiltration är så vitt jag förstår inte tillåtet för poliser i Sverige. Men så länge en infiltratör inte tvingas begå grova (i någon mening) brott anser jag att det i undantagsfall bör tillåtas. Låt mig göra en liknelse för att föklara varför.
Det är sommar. Vid ingången till en park finns det en skylt där det står "Hundförbud". Du vaktar ingången då jag kommer gående med en uppstoppad hund i famnen. Den har riktig päls och ser väldigt levande ut. Släpper du in mig? Om ja, betänk att
hundräddas eller
pälsalergikers riksförenings årsmöte kan pågå i parken. Om nej, kom ihåg att hunden inte kan jaga och skrämma de fåglar som vid denna tid på året ruvar sina ägg.
Vad jag vill poängtera med detta exempel är att man inte ska läsa lagar och tolka orden, utan man ska fundera på varför lagen överhuvudtaget står i lagboken. Först då kan man tolka lagen som det är tänkt att den ska tolkas. För att återgå till infiltrationsdiskussionen -- varför är det inte tillåtet? Jag har inte läst varför denna lag finns, men jag gissar att det helt enkelt beror på att poliser inte ska begå brott; infiltrerar de grova ligor kan de exempelvis hamna i situationer där de måste begå grova brott, som mord, för att inte avslöja att de är infiltratörer. Det skulle kunna uppstå otroligt svåra moraliska dilemmor för poliserna om infiltration tilläts.
Jag kanske är naiv, men jag tror inte att det innebär några grova brott, såsom mord, om polisen skulle infiltrera piratgrupper. Därför anser jag att infiltration i undantagsfall ska tillåtas. Man ska dock komma ihåg att Antipiratbyrån är en intresseorganisation som inte har med polisen att göra, och därför ska inte deras agerande inte tillåtas av den anledningen. Istället borde de anstälda på Antipiratbyrån söka jobb hos polisen innan de börjar arbeta på det sätt de gör.
Nu över till något annat.
Jag noterade speciellt att Anders Nilsson, regissör av
Livvakterna, som var en av gästerna påstod att en professionell kompression av en film (troligen för att läggas på dvd-skivor) kostar en halv miljon kronor. Om detta stämmer eller ej vet jag inte, men jag tror inte han har någon anledning att ljuga om detta. Vidare sa han att det inte går att automatisera med ett datorprogram. Jag ifrågasätter dels priset, men framför allt att det inte finns något datorproram som kan göra detta automatiskt. Grabbarna (och tjejerna?) bakom
DivX skulle nog ha ett och annat att säga om detta. Ja, jag vet att filmen på dvd-skivor är DivX-komprimerad, men det är inte det som är det intressanta. Jag gissar att problemet med att mpeg2-komprimera (som är det kompressionsformatet som använd på dvd-skivor) är att veta vilka delar av filmen som kräver mycket data (per tidsenhet) och vilka delar som kräver lite data. Denna analys görs automatiskt av DivX-komprimeraren (som är, just det, ett datorprogram).
Om han inte avsåg själva kompressions- (eller analys-) proceduren, utan digitaliseringsprocessen av den analoga filmen, tycker jag det ändå det är för stor kostnad. Detta borde inte ta lång tid eller innebära krav på mänsklig interaktion.
Om han däremot menade att restaurera och digitalt förbättra gamla filmer,
då kan jag förstå att det blir kostsamt. Men om det var detta han menade tycker jag att en halv miljon kronor nästan är för billigt; men jag är inte någon expert på området, så detta förblir bara en "tyckning".
Nu över till något annat igen.
Det fanns som sagt inte någon representant från dator- och tvspelsindustrin med i programmet. Denna branch har precis som film- och musikindustrin stora problem med piratkopiering, speciellt kopiering av spel för datorer. Ett spel kostar 400-600 kronor och brukar ta 40 timmar att spela klart, förutsatt att man inte tröttnar i förtid. Det finns naturligtvis undantag, men det är i dessa regionerna siffrorna brukar ligga.
Jag spelade
Star Wars: Knight of the Old Republic för ett tag sedan. Det tog mig imkring 60 timmar att spela klart. Med få undan tag var dessa 60 speltimmar enbart en fröjd. Låt oss nu göra en pris-per-upplevelseminut mellan spel, film och musik.
- Dvdfilm: pris 200kr, tid: 2h => 33kr/h (ser filmen tre gånger)
- Biofilm: pris: 100kr, tid: 2h => 50kr/h
- Musik: pris 150kr, tid: 1h => 15kr/h (lyssnar på skivan tio gånger)
- Spel: pris, 600kr, tid: 60h => 10kr/h (spelar spelet en gång)
Detta är ungefärliga siffror som jag tror speglar nya spel, bio- och dvd-filmer och musik (på cd), på ett rättvist sätt. Jag blev faktiskt lite överraskad att kr/h var så pass lika som de var (bortsett från biofilm).
Nu rynkar säkert vissa på näsan och menar att det är mer upplevelse att se en film på bio än att spela ett tvspel. Ja, detta håller jag med om - delvis. Att spela ett
bra datorspel, att få forma sin karaktär i spelet, att få interagera med människorna som bebor världen som jag genom min karaktär ska rädda från den ofantliga onskan som finns där - detta är för mig vara lika bra som att se en bra film. Nu ska jag erkänna att jag bara spelat fyra stycken spel som varit så pass bra, men åandra sidan har jag inte sett så många filmer som varit så bra heller. Men visst, det är fler än fyra stycken - kanske sex eller sju.
Nu över till ytterligare något annat.
Anders Nilsson påstod att, med få undantag köper folk inte filmer på dvd som de sett (på bio, tv, eller liknande). Personligen har jag köpt alla min dvd-filmer efter att jag sett respektive film på bio, tv, eller *host* på annat sätt. Inte en enda gång har jag ens tänkt tanken "hum, den här filmen verkar ju vara bra, den köper jag" efter att ha läst på baksidan av en film i en filmbutik. Är jag verkligen så udda som Anders Nilsson vill få mig att tro?
Nu över till en sista kort kommentar.
Ni har säkert alla tänkt tanken att om det bara var lika enkelt att köpa musik, film, etc, på internet som det är att ladda ner den skulle ni köpa den istället. Förutsatt att priset är rimligt naturligtvis. I Debatt i går namndes Rhapsody ett antal gånger, vilket jag tycker är en god idé. Tanken är att man betalar en fast avgift och får i och med detta tillgång till ett stort arkiv av musik. Den är välsorterad (tillskillnad från mångas cd- och mp3-samlingar), och du får snabbt tillgång till ny som gammal musik. Dessutom är distributionen billig vilket gynnar småband som spelar in demos hemma i källaren, eller den som gör musik på sin dator.
Jag tror sådana tjänster är det som musik- och filmbrancherna ska satsa på.
Nu tackar jag för mig för denna gång (och om du har läst ända från början förtjänar du en eloge).
Etiketter: Allämnt babbel, Tankar
