söndag, mars 13, 2005

Söndagsfundering över ord

Idag har jag suttit och lagt till verb till min orddatabas i mitt diktprogram, och då la jag märke till att verb ofta har realtivt få synonymer i jämförelse med adjektiv. Synonymsökmotorn jag använder ger inte sällan femton eller fler synonymer då man söker på adjektiv. Verb, däremot, ger oftast omkring sex stycken synonymer, vilket är mycket mindre än femton. Vidare märker jag att ett verb ofta har väldigt många (överförda) betydelser; en sökning på give exemplifierar detta väl.

Jag undrar så smått vad detta kan bero på. Jag ska nu drista mig till en tankevandring till urtidmänniskans språkutveckling iklädd mina allra tunnaste spekuleringsmockasiner.

Jag gissar att de ord som historiskt sett kom först är substantiv och verb. Man kan tänka sig att namn på djur, redskap och växter var de första substantiven och namn på vanliga uppgifter var de första verben, exempelvis jaga, bär och (vass) sten. Allt eftersomf ick vi fler och fler namn på saker, men det började bli väldigt otypligt att ha ett unikt namn på alla saker man behövde tala om. Då fick exempelvis hallon (eller något annat ett rött bär), eller blod betyda röd, och plötsligt kunde du beskriva något rött som bara du hade sett för resten av stammen. Vilka möjligheter som nu öppnar sig!

Verb är (vid den här tiden) alltsomoftast väldigt konkreta - jaga, äta och sova är alla namn på aktiviteter som alla någon gång har gjort, och det är lätt att se dem framför sig. Adjektiv är däremot namn på relativt abstrakta egenskaper. Personligen har har jag ytterst svårt att förställa mig adjektivet rund utan att få en bild av en objektet cirkel i huvudet. Men det är faktiskt inte cirkeln som är adjektivet rund - cirkel är bara ett objekt som är runt.

Denna egenskap adjektiv har, alltså att de är abstrakta och svåra att separera från objekten som de ursprungligen kommer ifrån (hallon eller blod), gör att det oftare är enklare för människorna att hitta på nya liknelser (skapa nya adjektiv) än att se sambanden mellan två relativt lika adjektiv. Detta gör att människorna kunde ha ett ord för rött när de talade om växter, och ett annan ord för rött när de talade om himmeln.

Verb däremot är, som tidigare sagts, konkreta och de beskriver saker som alla varit med om. Detta innebär att det är enkelt att se sambandet mellan två barn som leker tagen och någon som jagar ett djur. Båda springer efter något annat, båda jagar. Och vips har verbet jaga fått en ny överförd betydelse som inte innefattar att döda ett djur för att sedan äta upp det.

I takt med att språket utvecklas, utvecklas också vår hjärna. Vi blir bättre på att tänka i abstrakta termer och beskriva abstrakta saker, såsom känslor, i (konkreta) ord. Detta gör att vi kan inse att alla dessa adjektiv vi har i grund och botten beskriver samma sak. Viss nyansskillnad finns säkert, men som sagt, i grund och botten beskriver de samma sak. Vi har synonymer!

Alltså, verb är konkreta och enkla att föreställa sig. Detta gör att man enkelt kan överföra dess beydelse till en ny aktivitet (jaga djur -> jaga en lekkamrat). Adjektiv är tvärtom svåra att föreställa sig och svåra att se samband mellan eftersom de är abstrakta. Detta gör att två adjektiv som för nutidsmänniskan har samma betydelse, var för urtidsmänniskan helt olika. Detta på grund av att de för urtidsmänniskan hörde samman med olika saker (röd växt, röd himmel).

Jag hoppas min söndagsfundering har gett dig lite att fundera på, eller bara att du haft ett gott nöje att läsa mina tankar. Jag hoppas också att mina tunna mockasiner inte läcker in allt för mycket vatten.

Etiketter: ,